Tilia- att inte vilja leva men att inte våga dö

http://foreningentilia.se/

Dom pratade om Tilia på nyhetsmorgon när jag matade Lowa. Jag fastnade helt i vad dom sa. Dom pratade om psykisk ohälsa. Jag kände igen mej till punkt och pricka. Jag har varit där. Jag har önskat att jag inte fanns. Kan man göra något för att hjälpa andra så tycker jag att man ska göra det. Bli medlem och hjälp till. Kanske är det din bästa vän, mamma, barn eller vem som helst. En medmänniska. Alla drabbas mer eller mindre. Alla känner nog någon som har varit där. Hemskt att säga så. Men det är så vanligt!


Mitt mail till Tilia:

Hej! Egentligen behöver jag inte hjälp nu. Men för några år sen hade jag behövt det. En jobbig barndom men ändå helt okej. Jag såg er på Nyhetsmorgon imorses och kände att Er hade jag behövt när det var som värst. Jag vill nå ut med min berättelse. Men jag vet inte hur. Ni kanske kan hjälpa mej? Jag vill gärna bli medlem vilket jag ska fixa så fort jag har skrivit klart till er. För att Ni behövs och ni gör ett bra jobb. Många unga behöver er och jag ska tipsa alla mina vänner. Ni är helt otroliga! Men vad kan jag göra mer för att hjälpa till? Jag ska skriva om er på min blogg. Hur allt var då och hur allt är nu. Jag påminns fortfarande varje dag om tiden då jag inte mådde bra. Att jag inte mins hela min barndom är det värsta av allt! Vad jag har förstått så kan det bli så när man mår så fruktansvärt dåligt. Men vad vet jag. 

Nu har jag två egna barn och gör allt i världen för dom och för att dom ska må bra. För att dom ska slippa den barndomen jag hade. Jag kan inte säga att jag hade en dålig uppväxt på sätt och vis. En familj som älskade mej så oerhört mycket. Men mycket blev fel. Väldigt fel. En del saker ett barn inte ska uppleva. Jag vill berätta min berättelse. Hur gör jag ? 

Ni är bäst och jag ska göra allt för att sprida sidan. Ert jobb gör skillnad. 

/ Sofia


Jag har hört tidigare: du behöver inte ta upp allt på din blogg. Men jo nu måste jag det. Jag måste få dela med mej om mina händelse. Varför mitt liv har känt så meningslöst. Fast att jag har haft en helt okej barndom. Familj som älskar mej alla dagar i veckan. Men ändå har allt blivit så fel och inte en "orginell" barndom. Om man nu kan säga så. För kan jag göra skillnad för ungdomar att välja Livet Framför Döden så gör jag det. Jag kommer lägga ner hela min själ i detta. Så nu kommer jag att skapa en till blogg. Där jag kan skriva allt. Vem som helst kommer kunna läsa den. Alla kommer kunna tycka till. Men jag kommer skriva allt. Att vissa inte vill att jag skriver ut att skiter jag i. För detta är något jag bär med mej varje dag. Varje dag tänker jag på dom där "dåliga dagarna".

Något jag många gånger tänkte vad:

Jag vill inte leva men jag vill inte dö.
Jag vågar inte dö.
Jag är för feg.

Och tacka fan för det!