Att jag har träffat den bästa mannen i världen går det inte att ta miste om! Vi skrattar så vi gråter och gråter till samma filmer, oftast, vår humor är inte lik någon annans. Jag kan vara mej själv. På riktigt. Till hundra procent. Att bli älskad för den jag verkligen är.
Jag säger inte att jag inte blev älskad som barn eller att alla vill att jag ska ändra mej för så är inte fallet. Utan nu vågar jag vara mej själv och släppa alla bra och dåliga sidor. För han står ut med mej alla dagar i veckan oavsett om jag är en bitterfitta eller gladast i världen.
Varför träffade jag inte honom först? Så vi kunde va gifta ännu längre. Men då hade jag aldrig ha fattat hur bra jag har de.
Efter alla idioter och svin. Efter alla kräk och dyligt. Det är dom som har gjort mej till den jag är till en viss gräns. Min attityd, min synvinkel, olika perspektiv, jag har lärt mej sätta mej in i andras liv- till en viss gräns. Antingen har jag varit där själv eller har en vän som har haft det så. Jag har gått igenom en del. Andra har gått igenom ännu mer. Nej, det är verkligen inte synd om mej. För nu i "slutändan" så är jag glad för allt jag har lyckats med.
Krossat hjärta av killar, att gå isär med någon, att få barn - på gott och ont, att lära sig leva med sig själv. Vilket nog är det svåraste jag har gjort i hela mitt liv. Att lära sig leva med sig själv.
Men idag, IDAG, somnar jag med gott samvete. Jag är den jag är. Jag blir älskad för den jag är av den jag enda jag skulle kunna dör för ( förutom barnen).
Jag är stolt, lycklig & kär. Jag ångrar inte en minut av mitt bra eller dåliga liv. Ni får se på det hur ni vill. För alla ser från olika perspektiv och alla tolkar text olika.
Men jag är glad, känner mej snygg, bäst i världen och är stolt över mej själv. Och hur ofta händer det?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar