I söndags när vi la oss var kroppen orolig och det högg i underlivet av att bebisen tryckte neråt. Det är inget konstigt men det kändes mer än vanligt och jag tänkte att de ger med sig. Jag började få sammandragningar så fort jag försökte vända på mej. Jag försökte få henne att ligga still.
Efter ett tag hade jag sammandragningar var fjärde minut, kl va 02. Det var samma sammandragningar som vanligt. Det gjorde inte ont men det är aldrig skönt. Klocka blev 03 och det gav inte med sig så jag ringde förlossningen och frågade va jag skulle leta efter för symtom om man säger. Men jag skulle försöka sova för det var ju inte så farligt tyckte jag.
Kl 6 på morgonen började jag få förvärkar och jag bad Robbin att stanna hemma. Jag ville ju att det kunde gå fort. När det var fyra minuter emellan ville jag ändå åka in och kolla. Eller det va mest mamma som ville i med att vi ändå har fyra mil dit och mamma var på kusten.
Kl 10 va klockan när vi åkte in och kollade läget. Inget vatten eller blod och vi mätte värkarna och lyssnade på hjärtljuden. Jag var öppen en cm. Bm sa att jag kunde få ligga där hela dagen och sa att vi kunde åka hem. Jag blev lite sur för vi har ändå fyra mil in och ja jag var nog mest rädd.
Vi åkte och kollade bilar, åkte till Max och sen åkte vi och fikade hos mormor. Tillslut kände jag att jag ville hem och sova lite. Jag hade sovit 30 min sen natten till den dagen.
Vi åkte hem, sov, duschade och gick till affären. Sen åkte vi upp till stugan utanför karlsborg och jag hade värkar var sjätte minut. Nu började jag få andas igenom dom men gick bra. När vi hade vart där uppe så kom värkarna med fem min emellan men mycket starkare. Vilket var svårt att tyda. Men jag blev kallsvettig av dom. Ringde förlossningen kl 20 när vi hade bestämt oss för att åka hem och dom sa att se var nog lite tidigt men vi fick komma in om vi ville. Men jag ville inte bli hemskickad så jag sa att vi skulle höras kl 21. Jag fick två värkar med tre min emellan rum men jag tänkte att det lugnar ner sig. Icke! När vi åker två mil så får jag två min mellan värkarna till karlsborg. Och vi ska till mölltorp. Jag kör! Helt otroligt! Men vi hämtar svärfar och sen in till förlossningen.
Jag var öppen fem cm. Kl va 21 ungefär när vi var inne och jag kände redan i bilen att hon trycker på. I Tibro kände jag att jag ville smälla av. Vi hann inte mer än undersökas och sen in i ett förlossningsrum. Jag var förberedd på att jag ville ha ryggbedövning men de hann vi inte och va vi diskutera. Men tillslut gav jag mej och sa att hon vet säkert va hon pratar om. Hon bad mej testa lustgasen och jag var livrädd! Men sen hann vi inte mer. Fram med lustgasen, lära sig hur den funkar och de är nog de bästa som har hänt!
Efter fyra krystningar är hon ute! Allt som allt tog det en timme. Helt otroligt! Och Robbin är så stolt och tyckte det var jätte häftigt! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar