Jag älskar er!

Ni är hela min värd och det vet ni. Jag vet inte vart jag hade varit i livet utan er. Ni är mitt allt, tusen gånger om. Om 120 dagar tittar det förhoppningsvis ut en liten tjej till och vår familj blir för stunden, haha, fulländad. Ingen vet när det kommer fler barn eller om det blir fler. Det bli det säkert!

Saknar sommaren massa! Och denna sommaren får vi en liten till att bygga minnen ihop med. Åh så underbart!

Fredag- intressant på Nyhetsmorgon

Dom pratar om curling- föräldrar och om helikopter-barn.

Curling-barn: Som förälder flyttar man allt för barnen. Dom får inget svårt mot sig själva. Inga motgångar och föräldrarna gör allt. Barnen hjälper inte till hemma och behöver inte ens städa sina rum.

Helikopter-barn: Då är det barn som anser att sina föräldrar är som helikoptrar, hökar. De ska ha koll på allt. På alla beslut, när man skulle till tandläkaren, när vårdcentralstiden är, när bilen ska besiktas. Allt!

Inget utav dom är bra och som vanligt ska det vara lagom som alltid här i Sverige. Det är en konst att klara av det där tror jag. Man har med sig mycket från sin egen barndom. Man tänker på hur andra föräldrar gjorde till sina kompisar. Det är svårt. "Jag vill vara en si och sådan mamma men hur tar jag mej dit" Det är faktiskt lite så jag känner nu.

Jag kommer aldrig, ALDRIG, servera allt till mina barn. Det klart jag kommer och är en kärleksfull mamma men dom ska klara av att hjälpa till hemma Dom ska få ta motgångarna men självklart stöttar jag men jag säger vad jag tycker men beslutet är deras. Detta gäller ju dock äldre barn. Men snart är vi redan där! Och andra är inte ens född än. Men Alexi blir trots allt två i april.

Hon tar på sig själv med lite stöttning. Hon hjälper gärna till med disken och laga mat ska vi inte ens prata om. Hon älskar det. Jag tror det är viktigt att barnen får hjälpa till från start. Dock på en rimlig nivå. Jag är ju inte helt hjärndöd. Haha!

Allt är lättare sagt än gjort. Så är det alltid. Men det gäller att tänka. Även att ha kontakt med Alexi's pappa. Så att vi sätter liknande gränser. Att man inte får slänga saker, svära och bete sig precis hur som helst. Jag tror även att det är viktigt att sätta ord på barnens känslor. Jag förstår att hon blir ledsen när jag säger till henne att hon inte får göra vad hon vill. Men hon måste förstå att det är fel. Till den mån det går.

Jag hade mer än gärna gått en inspirations kväll.Jag tror det fanns på Familjecentralen  i Karlsborg. Värt att kolla upp!

Nya skorna

Onsdags-kväll

Som jag skrev sket jag i dagens planering. Riktigt gott faktiskt! Jag förlängde Alexis tid på dagis så att hon skulle hinna sova. Vilket avgör hur hela dagen blir, självklart! Så vi åkte in till Skövde och skulle kolla skor och även färg till hennes rum så vi kan måla de till hon kommer tillbaka. Vi hann "bara" gå i alla affärer på Maxi för vi mötte Moa, en gammal kompis och Emmie. Så dom har busat som aldrig förr! Det blev ett par skor men ingen färg så det tar jag på onsdag nästa vecka när jag ändå ska till sjukgymnasten med ryggen.

Jag har snöat in på ugglor så jag håller på och bli tokig så denna är jag nu sugen på. Även en bild på Alexi's nya skor som hon var så stolt för. Visade för sin pappa och sa: titta pappa, ny fot! Så nu är hon hos honom och ska vara där troligtvis i en och en halv vecka. Lite tråkigt men skönt att kunna kurera förkylningen!

Onsdag- mulen dag

Vädret är mulet och så känns det även i huvudet. Mycket hormoner. Trött på att känna mej sjuk hela tiden. Att ha en förkylning i tre veckor är okej om man får vara frisk sen. I en helg kände jag mej helt återställd och nu är skiten tillbaka. Det klart de tar på kroppen. Trött,sliten, sur och sjuk känsla. Det klart jag klagar. Det är inte kul! Förstår inte att människor är så rädd för förkylningar. Så nu tänker jag åka till stan.

Kolla nya skor till Alexi och även färg till hennes rum. Men kanske även svänga in och kolla efter en vårjacka. Beroende på orken och hennes humör. Hon styr ganska mycket just nu.

Att ha en trött, trotsig och hungrig unge när jag kan välja att ha en pigg glad och hjälpsam. Man är ju rent ut sagt puckad om man väljer den kampen. För ingenting! Båda blir ändå bara mer arga och sura. Än att kunna ha en mysigt dag på stan innan hon åker till sin pappa i en och en halv vecka.

Detta är första gången jag känner att jag gör något för min skull. Att jag inte tar den kampen för att hinna köpa färg skor och familjecentralen. Plus att Alexi inte hinner sova på dagis. Jag tänker inte kämpa för att vara en supermamma och speciellt inte idag!

Något som gjorde mej så glad igår va att vi fick ett par virkade skor till bebisen i magen. Första presenten till henne. Glädje!

Måndag- vår?

Alexi behövde inte ha den stora jobbiga vinterjackan idag. Nöjd!  När vi kom ut sa hon: mamma varmt! Och ja det va de allt. Vet inte hur många grader men hade solen varit framme hade det vart perfekt. Man får ju inte begära för mycket att vädret.

När vi kom till dagis efter två veckor med sjukdom sken hon upp som en sol. Så glad! Direkt skulle dom alla gå ut och leka och lämningen gick bra trots allt.

Jag har hunnit en sväng till affären och lagat godaste köttfärssåsen någonsin. Jag tycker faktiskt inte om det. Men idag blev den utmärkt! Jag lär mej mer och mer.

Jag och Alexi svänger nog förbi lekparken påvägen hem från dagis för att njuta lite extra av vädret.

Igår gick vi in i vecka 23 och tiden står still känns de som. Men snart bor Alexi som vanligt varannan vecka hos oss igen vilket gör att tiden går fortare. Känns fel att skriva de men ryggen mår nog bättre efter lite kurering plus sjukgymnast på onsdag nästa vecka.

Söndag- kalas

Krånglande mobiler kan få mej tokig. Men skönt att ha tillbaka min Xperia igen faktiskt. Trivs så mycket bättre med den. Allt är så mycket enklare med denna om man jämför med HTC:n. Aldrig riktigt förstått mej på den. 

Idag ska vi i alla fall till mamma på kalas. Min kära syster har fyllt 16 år. 16! De får mej att tänka på allt jag gjorde när jag var i samma ålder. Och uppdaterade henne och hon tappade också hakan. Nu blev jag gammal. Kanske är dags? Jag är ju ändå 6 år äldre.

Igår hade vi kompisar här och en liten staffordshire hund. Alexi blev förälskad. Som en pitbull fast mini. En sån vill vi ha! Men det får bli en annan gång. När vi bor i hus eller på bottenplan. Två ungar plus en hund i denna lilla lägenheten blir mycket. Plus alla förbannade trappor!

Dags att göra något. Skön sovmorgon. Dags för dusch, mag-kort och lite fixande!

Trött

Jag orkar inte sitta och skriva hela tiden. Så nu tänker jag bara skriva för min egen skull. Med allt runt omkring så finns inte riktigt tiden till att sitta här. Men på dagarna är jag ju själv och då hinner jag ibland med en del. Om jag känner för det.

Ingen ork.
Rastlös.
Ensam.
Tankar.
Hormoner.
Sjuk.
Trött av bara tanken på saker.

Idag kan jag lika gärna ligga kvar i sängen. Det känns inte lönt att gå upp. Jag hämtade datorn och chokladen.

Att en annan människa som jag inte känner kan skada så mycket. Förstöra så mycket i huvudet på mej. Förstöra över lag. Jag brukar vara stark jag ger mej sällan men det kommer till en gräns då det rinner över. Inget speciellt har hänt. Det har bara blivit för mycket tankar tillsammans med för mycket hormoner. Som gör mej så sårbar. Så öppen. Här står jag med hjärtat i handen känns det som. Tom.

Det känns som att jag inte duger och att jag inte räcker till. Jag känner mej inte snygg någonstans. Plus att jag saknar Alexi så det gör ont.

Torsdag- Stockholms kyss

Det klart det är Lasse som spelar nu när jag sitter här och skriver. Fantastisk man den där! Trött, utmattad, mycket hormoner,smärta, förkyld. Yes, ett inlägg med massa klagomål. Men dom behövs dom med. Jag kan tyvärr inte vara glad jämt och så är det. Tyvärr kan man inte vara mer än mänsklig. När jag satt i bilen igår och hade halva vägen kvar hem från Skövde så bara grät jag, rakt ut. Trött, utmattad, stressad och hormoner. Alexi sov så fint i sängen och jag såg helt förstörd ut men jag var bara trött. Som tur var hann jag varna Robbin innan. Men det gick bra!

Idag har Angelika köpt en bok åt mej, en träningsbok. Jag tänkte komma igång så smått nu så kanske det går lättare efter lilltjejen är ute. Men vi får se om boken är bra vilket jag hoppas!

Jag och Alexi har varit själva hemma sen tisdags. Hon kom hit i måndags. Egentligen inte våran vecka men det klart hon är mer än välkommen! Så nu ska hon vara här till fredag nästa vecka. Så skönt och mysigt! Jag känner inte alls för att vara själv när hormonerna kommer och tankarna följer snabbt med...

På måndag ska jag gå brevid på ett nytt jobb. Som undersköterska på ett ålderdoms hem. Spännande och förväntansfull. Det hade vart skönt att hinna jobba lite i alla fall emellan barnen så jag slipper tröttna på att gå hemma. Så jag kan uppskatta ledigheten på ett annat sätt och för att kunna njuta av bebisen på bästa sätt.

Måndag- igen!

Det är så skönt att vakna till att rummet är ljus av sol. En ljusare morgon än vad det var igår och en mörkare än vad den kommer att vara imorgon. Jag tycker det är helt otroligt skönt nu när det börjar bli ljusare. Jag förändras så mycket psykiskt. Mycket gladare, piggare och mer energi! Och det behövs med en sötnos som vill leka hela tiden och en sötnos i magen som försöker spara sig ut och samtidigt tar all min energi och mat. Men jag är glad. Riktigt glad. Inget kan få mej att må bättre nu. Jag är verkligen på toppen och ser ut över allt annat som har varit tungt. Att utöver detta att jag mår bra så har jag en underbar familj. Som gör allt för att jag ska må bra vilket jag gör. Så nu ska jag sätta dom i första hand istället för att tycker synd om mej själv. Förkylningar, foglossning, huvudvärk. Ja, jag har nog haft ont precis över allt känns det som. Huvudet gör ont och knappt någon röst. Men vad gör väll det när solen lyser? Jag var nära på att börja gråta när jag kollade vädret på nyhetsmorgonen och det skulle vara grått och trist i flera dagar. Så är det inte. Solen lyser och snön är påväg bort. Till detta hör även att det är plusgrader. Att jag aldrig minns hur dålig vintern är. Hur dåligt jag mår. Det är jobbigt men det är verkligen pesten! Det känns nu när jag är påväg tillbaka. Jag känner mej som en maskros som tittar fram efter vintern idag!

Alexi kommer ikväll och det gör mej ännu mer glad. Vi lämnade in bilen igår och det förväntas vara klar idag om vi har tur. Dagen blir lugn med matlagning och förhoppningsvis lite plockande i lägenheten. Imorgon är jag och Alexi själva på dagen så vi ska busa massor och på onsdag åker vi till Familjecentralen och umgås. Jag längtar redan! Tänk när vi åker dit tre tjejer istället för två. Otroligt vad man kan längta efter ett barn. Det kommer i perioder. Ibland känner jag inte ens av att jag är gravid. Jag är ju fortfarande liten vilket gör att jag kan dölja det om jag känner för det. Och ibland så sparkas det hej vilt där inne från lilltjejen. Det är skönt att hon gör sig påmind om att hon är där inne och tjockar till sig!

Jag är så tacksam för att jag har den underbara familjen som jag har. Otroligt!