Det klart det är Lasse som spelar nu när jag sitter här och skriver. Fantastisk man den där! Trött, utmattad, mycket hormoner,smärta, förkyld. Yes, ett inlägg med massa klagomål. Men dom behövs dom med. Jag kan tyvärr inte vara glad jämt och så är det. Tyvärr kan man inte vara mer än mänsklig. När jag satt i bilen igår och hade halva vägen kvar hem från Skövde så bara grät jag, rakt ut. Trött, utmattad, stressad och hormoner. Alexi sov så fint i sängen och jag såg helt förstörd ut men jag var bara trött. Som tur var hann jag varna Robbin innan. Men det gick bra!
Idag har Angelika köpt en bok åt mej, en träningsbok. Jag tänkte komma igång så smått nu så kanske det går lättare efter lilltjejen är ute. Men vi får se om boken är bra vilket jag hoppas!
Jag och Alexi har varit själva hemma sen tisdags. Hon kom hit i måndags. Egentligen inte våran vecka men det klart hon är mer än välkommen! Så nu ska hon vara här till fredag nästa vecka. Så skönt och mysigt! Jag känner inte alls för att vara själv när hormonerna kommer och tankarna följer snabbt med...
På måndag ska jag gå brevid på ett nytt jobb. Som undersköterska på ett ålderdoms hem. Spännande och förväntansfull. Det hade vart skönt att hinna jobba lite i alla fall emellan barnen så jag slipper tröttna på att gå hemma. Så jag kan uppskatta ledigheten på ett annat sätt och för att kunna njuta av bebisen på bästa sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar