Som vanligt går det inte många dagar innan något är fel igen. Jag känner mej som en gnällkärring, faktiskt. Ryggen mår bra och magen också. Jag kände av den första och andra sammandragningen igår. Nu känns allt lite mer verkligt i alla fall. Jag förklarade för Alexi's gudmor som om att man har en ballong i magen, någon blåser upp den så magen spänns och sen slappnar allt av igen. Det gör inte ont men är lite smått obehagligt. Lite svårt att sätta sig in i en annans situation om man bara säger att magen spänner sig. Vilket är rätt men låter konstigt.
Nu är det huvudet som är på krigsstigen igen. En fruktansvärd sådan. Likande migrän fast bara på vissa ställen i huvudet. Bakom pannan, ögonen och bakhuvudet. Tur jag kan sänka ljusstyrkan på datorn så pass att jag kan kolla lite vårkläder till Alexi. Det finns hopp om livet!
Några sa att jag skulle kolla blodtrycket, andra sa järnet och andra sa att det inte fanns något att göra. Jag blir inte klok på något utav det. Men en tjej sa att det kan vara början på havandeskapsförgiftning. Men jag vet inte. Imorgon ska jag ringa 1177 och fråga hur jag ska orka med mitt liv med denna trötthet och Alexi kan knappt prata innan huvudet sprängs.
Alexi sover sen en stund tillbaka och jag ska försöka läsa boken jag köpte på Hem och hobby förut. Vi får väll se! Vi handlade en matta till Alexi's rum även och hon älskar den. Nu vet jag nästan hur rummet ska se ut. Så vid löning ska vi åka tillbaka så det kan bli fint där inne. Innan vi kommer fram till en barnvagn till bebis. Sen behövs bara en ny spjälsäng. Skönt med andra barnet känner jag att allt finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar