Ibland hade allt varit så mycket enklare att bara kunna förstå hur andra människor tänker eller i alla fall de beter sig som dom gör när dom borde bete sig på motsatt sätt. Att kunna förstå och se tanken med egna ögon för att få det bekräftat att det är sant istället för att vara rädd. Rädd att sanningen kommer fram. Om detta nu inte skulle vara sanningen. Va skulle sanningen vara då?
Att se hur andra mår på insidan och förstå reaktioner som är omöjliga att förstå.
Igår nämnde Alexi sin pappa och det är inte konstigt. Men va betyder det? Saknar hon honom? Ja de klart hon gör. Hon har blivit jättemysig och visar sina känslor på ett helt annat sätt. Har hon mognat eller är det situationen som har förändrat saker? Hon drömmer mycket just nu, är det en "normal" period eller är det omständigheterna? Gör jag rätt med det jag gör nu eller gör jag allt värre? Ingen vet, jag vet inte och jag vet inte om hon vet. Som sagt, ingen vet. Jag vill ju bara göra det bästa av allt eller rättare sagt av detta.
Att inte veta
Att inte känna
Mycket tankar
Mycket oro
Nervös
Trött
Allt är bra med oss men jag har mycket hormoner vilket gör att jag tänker mycket. Jag är inte världsbäst på att kommunicera och det göra jag bäst genom att skriva. Så den som läser får väll läsa. Men just nu är detta bara tankar. Som sagt, vi mår bra, otroligt bra men bara lite mycket hormoner från min sida.
När alla egentligen behöver samarbeta som mest de är då alla spretar åt olika håll och alla blir osäkra. Framför allt jag och det finns en stor anledning till varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar