Det känns faktiskt inte att de är helg. Men det är väll för att Alexi inte är hemma och att jag saknar henne så förbannat mycket. Tur hon kommer på söndag igen. Men när man väl saknar något så känns alltid tiden somn evighet.
Hormoner till och från hela dagen. Surat, vart arg och hungrig men inte haft någon matlust alls. En riktig bitterfitta idag måste jag erkänna. Tänk att jag var sån här hela tiden när jag väntade Alexi. På det sättet har denna gången vart skön trots foglossning i vecka 14, illamående konstant till vecka 15 och ont i huvudet så jag trodde de va nära döden. Men nu har jag mått jättebra men hormonerna började jag känna av igår. Mitt på de viktiga mötet, självklart! Så där satt jag och grät som ett ufo. Tur tanten var förstående.
Att jag känner av hormonerna först nu är ju underbart egentligen. Fem veckor kvar till bf på söndag. Men hon får gärna komma lite tidigare.
Ikväll känner jag bara för att sova då mitt huvud spelar mej ett spratt med tankar och känslor. Så det är lika bra att vakna upp till en ny dag.
Igår fick vi reda på att vi ska få/ få låna både säng och bilstol så det vi behöver köpa är en vagn och lite blöjor med mera. Jätteskönt! Vi skulle även få kolla igenom kläder. Lite neutralt hade vart bra i fall att det skulle bli en pojk.
Jag måste tyvärr erkänna att jag har tröttnat nu. Tungt, hängig och hormoner. Skönt med fem veckor kvar snart. Hellre att jag tröttnar nu än i vecka 20!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar