Torsdag-ringa Mvc!

Idag skulle jag komma ihåg att ringa Mvc för att se vart jag ska vända mej med min pms. Att bara erkänna att jag har pms är ett enormt steg. Jag litar inte på den svenska sjukvården alls så jag försökte att inte ha för stora förhoppningar. Tjejen jag pratade med var helt underbar och hon tyckte att det var så fint att jag sökte för min familjs skull men det är ju självklart. Hon sa att jag kunde få en tid hos min vanliga barnmorska men att hon antagligen skulle säga samma sak. Att jag skulle vända mej till vårdcentralen. Jag ringde först vårdcentralen i cebtrum för att dom skulle ringa upp. Men då skulle dom inte rings upp förens 16.00 vilket jag inte ville vänta till. Så jag ringde till Karlsborg och hon skrattade åt mej rakt i örat. Vilket jag sjukt jobbigt men jag ska ringa centrum imorn ändå. För jag kunde inte få någon tid förens 21/10 ändå. Så skulle centrum ringa upp men då hade min mobil dött, självklart! Så jag får ringa dom tidigt imorn för att besätta samma sak igen och sen få ett läkarbesök och berätta allt ytligare en gång. Hade det inte vart så allvarligt för mej så hade jag skitit i allt. Men detta är helt ohållbart. Hon på vårdentralen sa att jag kunde behöva lyrica vilket är bra vid depressioner med mera. Typ lyckopiller sa hon. Men bara just dessa dagar i månaden. Hon sa att jag troligtvis har PMSD vilket är nästan som pms. Och enligt ett test hade jag måttlig eller svår pms. 

På ett sätt är det skönt att jag har troligtvis kommit fram till anledningen till mitt beteende. Jag är så lycklig men att jag vissa bara blir helt annorlunda. En helt annan person. Så skönt att kanske kunna lösa de men samtidigt är jag rädd. Men det kan inte bli värre!